Mitt andra jag

Nattliga drömmar kan ibland vara så verkliga att hela systemet rubbas för en stund. Så är det idag.
Jag drömde om honom... om han som fanns för så längesedan. I drömmen så närvarande, så nära i både ande och kropp att jag sitter här med bultande hjärta och febrig hud.

Det är fem år sedan han var så nära och jag begriper inte varför han måste hälsa på då och då... i drömmar, i tankar. Att vakna imorse är som att bli berövad honom igen, som om mitt hjärta verkligen är i behov av mer av det som gör ont...

Martyrer torde vara släkt med vampyrer.. eller så låter det bara lika eller känns lika. Är i vart fall övertygad om att jag blev biten av en häromdagen då jag i omåttlig lustfylldhet borrade ner fötterna i en myr av självömkan. Bettets verkan är faschinerande då jag i en handvändning lyckades förtränga att det var jag som inte ville ha ett förhållande baserat på de aktuella villkoren, och ersatte den bortträngda luckan med en övertygelse om att jag åter var övergiven. Stackars lilla offer...

Men fan.. visst var han fin och visst kan jag sörja det som aldrig blev.. men jag ska nog tona ner lite och inse att för första gången någonsin så valde faktiskt jag.. också.

Lämnad igen.. eller var det jag som gick? Spelar det någon roll egentligen..

Jag bad om ett existensberättigande. Efter fem månader ansåg  jag mig ha rätt att få tillträde till hans liv. Han svarade att det gjorde för ont.. att det onda tagit över hans liv. Jag som ser honom utifrån förstår att hans värk är det enda han orkar leva med, hur han behöver sin värk för att slippa känna allt det där andra.

Så gör livet lite djupare spår..  Jag har hört det till leda. Alla dessa män som vill ha en del av mig men aldig fullt ut. I lördags kom det där mailet som jag fått så många gånger innan. Samma ord, olika adressater. De där orden om hur bra jag är, hur jag en dag kommer att bli en fantastisk förälder och en önskan om all lycka där i framtiden. En framtid utan honom.. en tillvaro där han slipper vara den andre i den ömsesidiga tvåsamhet jag bad om.. som jag alltid bett om. Lika villkor.. mina krav är inte högre än så.

Letar efter svaren i mig själv, hos mitt jag. Hittar inga.

Hulk och kräk och äckel och förakt. Mina grodor är ingenting mot människans vansinne.

Tog omvägen förbi QX innan jag släcker för kvällen. Möts av en bild av en man med blodiga fingrar och galna ögon. Vad vill han förmedla? Att han gärna sticker upp fingrarna fast man har mens? Att han vill göra någon illa? Att han tycker om blod?

Jag kräks.. ibland hatar jag män på riktigt.. för att dra alla över en kam så där.

Onyanserad och dum.. kommer att ta tillbaks det där imorgon men först måste jag sova.

Snälla låt mig få drömma om något vackert i natt.

Jag är inte klok. Blir så förundrad över hur min mun bara tycks öppnas och så kravlar det ut slemmiga, gröna grodor som vräker sig ner över golven och in i mina kollegors öron.

-Åh vad roligt, hör jag mig själv säga. Det där fixar jag..

Engelskalektion imorgon.. jag kan väl för fan ingen engelska. Panik och svettattacker. Letar på Internet. Lägger mig på helt fel nivå.. nå skit i det. Imorgon ska dom få sitt livs roligaste engelskalektion. Det är som att be Bush hålla föredrag om humanism.. ja, ja..

Stirrar på klockan.. om fågeln skriker i natt så dör jag

Allvarligt.. djurvän till trots så hade jag utan att tveka skjutit fågeldjävuln som skrek hela natten. Ordet "fågelsång" fanns överhuvudtaget inte med i ordlistan denna natt mellan den 20 och 21 maj.

Det är något fel i huvudet på mig. En upphägning av något slag.

Tror aldrig att jag varit så fixerad vid någon som jag är inför honom. Jag blockerade honom från min mail för en vecka sedan, ville inte öppna mailen i hopp om att det där brevet nu äntligen landat i min inbox.

Så många brev.. så vackra ord och så mycket glimtar av hopp. Aldrig något som blev bestående.

Vi gick ifrån varandra i mars.. det höll någon vecka så sågs vi igen. Kärleken så stark. I april de där orden jag väntat på. Låt oss försöka på riktigt. Flytta in till mig.

Några veckors lyckorus, en lycka vi båda kände och delade. Sedan en handbromsvändning igen.
-Nej, jag klarar inte av att leva med någon, inte ens med dig.

Tårar, förbannelser.. nu bryter vi kontakten.

Några veckor, sen en vänskaplig picnik som slutade med känslostormar. Nya tårar.. vi kan inte leva utan varandra. Ett mail dagen efter "jag kan aldrig förlåta mig själv om jag inte försökte bo med den människa jag älskat mest i världen". Nytt hopp.. ja vi försöker igen.

Hans dotter vansinnig. Han sjukskriver sig, sitter och vibrerar mellan de två kvinnor han älskar på så olika sätt. Så sms.. nej vi ska inte leva tillsammans, jag klarar inte av det.

Jag förebrår henne, svär över hennes ovilja att dela honom med någon annan människa. Han går i försvar, hon har ingenting med det här att göra.

Nej det har hon ju aldrig..

Sommaren blomstrar, vi går på konsert och älskar i min säng. Dagen efter ska han fika med en kärring från internet. Jag blir sjuk i själen.

-Nej det finns ingenting mellan oss, betydar han i telefonen nästa dag och vi fortsätter att ses, vi är de bästa vänner och vi knullar som kaniner.

Veckor går. Sommarnätterna börjar bli tjocka och luften kyligare. Nu är han helt plötsligt tillsammans med kärringen från Internet. Tack och hejdå din djävul och jag skriker av smärta genom ett öppet fönster.

Det tar tre dagar så ett mail igen. Nej han ska inte träffa henne mer, han kan inte vara med någon annan. Vi börjar ses igen. Jag försöker att älska lite till.. älskar för oss båda. Älskar så hjärtat håller på att spricka.

Höst, vinter. Närhet, ömhet, gräl, och passion. Så en dag gör jag det förbjudna, det som bara riktigt dåliga människor gör. Jag läser hans mail. Ser ett brev till henne daterat någon vecka tidigare. Han saknar henne.. han känner ingenting för mig och han har absolut inte sex med mig. Han vill hålla mig lugn tills jag flyttar till min hemstad igen. Han tänker på hur de smorde in varandra med olja och vilket fantastiskt sex de hade.

Jag springer ut på toaletten och kräks tills toalettstolens insida är gul av galla. Hela kroppen skakar och jag kan inte andas. Han får panik. Han tror att jag fått ett mail på min e-post som gör att jag reagerar så. Han skriker - vem i helvete har gjort dig så här illa, och jag ser honom i ögonen och svarar du.

Några dagar i dimma. Hans vrede över att jag läst hans mail, hans skam över att ha blivit en Judas, hans bedyrelser om att jag är den enda han älskat på riktigt.. att han är rädd för tomrumet jag kommer att lämna efter mig när jag flyttat. Han säger att hon bara är tröst.. ingenting annat.

Jag sväljer.. jag stannar i hans famn och jag försöker att älska honom lite till.

Förra helgen åt han lunch med henne.. säger till mig att den lunchen inte betyder något och att han hellre varit nere hos mig.

Vi har inte haft kontakt sedan dess...

Vid två ringer telefonen. Befinner mig i en värld av drömmar som jag sakta rycks bort ifrån. Det är mörkt och tyst utanför övervåningens fönster. Vem ringer i natten..

Tyst i luren.. tänder lampan för att se displayen som berättar vem som är i andra änden. Mitt ex siffror står prydligt uppradade.

-Hallå?

Tystnad

Jag jackar ur telefonen och somnar om. Vaknar när morgonen redan blivit förmiddag, ligger diagonalt i en allt för stor säng. Min hund behöver kissa.

Ringer upp exet. Han är full och det är inte lunchtid ens. Han har druckit hela helgen.

   - Har du varit ute och slarvat i natt? frågar han
   - nej jag sover på nätterna svarar jag avmätt

Han berättar att han tagit upp kontakten med en kvinna som han träffade för några år sedan. Kul svarar jag.

   - är du inte glad?
frågan har något anklagande i sig
   - klart jag är glad men du är full
   - inte full, bara berusad.. men är du inte glad för mig. Jag behöver ju en kvinna
   - jag är gladare när du är nykter och om du inte ringer mig på nätterna
   - önska mig lycka till.
Ibland är han bara ett stort barn och snart fyller han sextio
   - lycka till. Hoppas hon kan få dig att sluta supa

Mobilen vibrerar i sin ljudlöshet. Ett nytt sms, den här gången från ett nummer jag inte har inlagt. Med förvåning läser jag att personen sett mig på MP och känner igen mig och känner igen min längtan. Det är min bilreparatör, han med det vilda skägget och den fina hunden. Vi ska ses i nästa vecka, om inte annat så får hundarna leka.

Vad är det med våren och människan?

Kvinnan skrev senare igår igen. Hon gick över gränsen sa hon och bad mig bevara hennes hemliga övertramp. Jag är tyst och lojal.. lojal mot alla men inte mot mig själv.

Skickar ett sms till han som körde 40 mil för att träffa mig. Nu är han i Italien och säger att han tänker på mig. Han är en fin man men han kommer aldrig att bli min man.. inte den mannen. Han bad mig gifta mig med honom när han for.. bara så där. Tack men det går inte.. det måste kännas mer, måste vara annorlunda. Vänner ändå.. jag samlar på dem.

Fick ett sms av kvinnan vars arm jag sov på härom natten.. vi delar helt klart en känsla som har sin rot någonstans i hjärtats innersta rum. Måtte nu inte detta bli komplicerat. Borde dra mig ur direkt, hyser stor beundran och respekt för den andra kvinnan och jag vet att hennes kärlek till detta förtjusande väsen är stark och vacker. Vi har bestämt att träffas igen alla tre för att njuta av livet, friheten och varandra.. men kan vi mötas igen utan att utmana livet och kärleken? Borde dra mig ur...

Han har inte varit inne på sin dejtingsida på snart en vecka.. vad betyder det?

Så rastlös..vad är det för ett ord egentligen.. rastlös..? Jag har ju inget annat än rast.. rastfull? Äh..

Klickar mig snudd på desperat runt i cybervärlden. Tittar på män på MP och kvinnor på QX men ingen tycks passa, ingen av dessa obekanta människor känns som den hamn jag vill förtöja vid. Så dessa fingrar, dessa fingrar som inte kan låta bli att klicka in mig på hans blogg. Letar efter de förtäckta orden som är skrivna till mig, efter en liten viskning om att han saknar mig.. att hans tomrum är lika stort som mitt. Men han sköter sig, det finns inget som skvallrar om någonting som heter saknad. Å andra sidan blir jag lugn när jag ser att han bloggar, då är han åtminstone ensam.

Jag borde gått för så många år sedan, jag borde inte ens ha träffat honom. Fyra år där jag tömts på kärlek, där jag liksom en vulkan spottat het eld ur det hjärta som nu fått formen av en skrumplever. Ändå värker det.. hur kan något som är dött göra så förbannat ont?!

Idag är du så närvarande.. som om våra hjärtslag vore synkroniserade. Jag saknar dig.. trots att jag inte ens vill medge det för mig själv. Men tomrummet efter dig är så stort att jag försöker fylla det med allt som finns att finna i min väg. Du valde bort mig, eller så valde du mig aldrig egentligen.. trots att vi delade fyra år tillsammans.

Undrar vad du gör just nu, du som sa att du inte vill eller kan leva i ett förhållande. Något säger mig att du är med henne.. är det inte underligt ändå. Du valde bort mig för att du inte klarar av en relation, jag gick för att jag törstar efter tvåsamhet, men ändå är det du som inte sover ensam om nätterna..

Livet spelar ett underligt spel med oss

Min hud törstar efter beröring. Som en utsvulten katt strök jag förbi människorna inne på affären idag i ett desperat försök att få en strimma mänsklig värme. Längtar efter närhet, intimitet och kärlek. Förra helgen låg jag i två fantastiska kvinnors famn, somnade på den enes efter en stund av sinnelig njutning. Fast så kan jag inte leva.. trots berusningens alla lockelser så vill jag leva ett liv där komplikationer inte står skrivna i strukturens väggar. Jag kände det.. fick en iskall kår genom kroppen när jag insåg att en av dessa vildvittror lätt skulle kunna få mitt hjärta att brinna med en starkare eld. Får inte.. det är omöjligt. Dessa två kvinnor älskar varandra.. inte mig. Jag är en utsvulten katt som värmer dem under svala vårnätter...